Han är en av Sveriges allra mest framstående produktdesigner, och har vunnit otaliga priser för sin formgivning, bland annat fem stycken Red Dot.
Hans driver fortfarande företaget A&E Design, som han startade redan 1968 tillsammans med Tom Ahlström.
Ringmärkt!
Ringmärkt!
Som ung drömde han om att bli bildesigner – i stället blev Hans Ehrich en av Sveriges mest framgångsrika formgivare av bruksföremål. Men intresset för bilar släppte han aldrig – och lyckligast är han bakom ratten på sin Audi TT RS och de fyra ringarna.
Hans Ehrich hemma i garaget i Stockholm med sin Audi TT RS. En bil som sluter cirkeln. Hans allra första bil var en Audi Union 1000 sp, som bar de legendariska fyra ringarna.
Hans Ehrich hemma i garaget i Stockholm med sin Audi TT RS. En bil som sluter cirkeln. Hans allra första bil var en Audi Union 1000 sp, som bar de legendariska fyra ringarna.
Begreppet ”legendar” missbrukas ofta. Det räcker att man gjort en eller två hyfsat minnesvärda saker för att någon ska utnämnas till legendar. Men i fallet Hans Ehrich är det i allra högsta grad berättigat.
”Fast i Wikipediaartikeln om mig står det att jag är en grand seigneur inom svensk produktdesign. Det tycker jag om”, säger han.
Gott så: Hans Ehrich är svensk produktdesigns grand seigneur. Det är ingen som helst överdrift. Många av hans produkter har både format och skapat svenskt vardagsliv sedan han och kollegan Tom Ahlström grundade A&E Design i slutet av sextiotalet. Har du någon gång diskat? Eller stått i kö på apoteket? Då har du använt produkter han designat. Den klassiska diskborsten i plast eller den röda kölappsautomaten är båda signerade Hans Ehrich och Tom Ahlström, och så har också hans design införlivats i Nationalmuseums samlingar.
Men det var inte diskborstar som fångade den unge Hans uppmärksamhet när han var åtta år och satt på piazzan i Ascona i Schweiz, där han delvis växte upp.
”Jag tog med mig block och akvarellfärger och ritade av bilarna. Jag fastnade för deras former, hur de såg ut. Inte nödvändigtvis hur de fungerade”, säger han och visar stolt upp en teckning på en bil han formgav som åttaåring.
Så varför har inte ett formgivarunderbarn med en passion för bilar blivit bildesigner? Hans Ehrich nickar och berättar. Grundligt. Hur han som ung man var helt inställd på att bli just bildesigner, kom in på Konstfack i Stockholm på den utbildning som låg närmast den drömmen. Hur han under ett sabbatsår praktiserade på Fiats fabrik i Turin och insåg, ”med gråten i halsen”, att bildesign var en återvändsgränd.
”Där såg jag att det inte gick att skapa någonting nytt när det gäller bildesign. Allt som går att göra gjordes redan på femtiotalet – det hävdar jag med emfas. Bilen som formgivningsobjekt är så oerhört begränsad.”
Så blev det. Designkarriären gick åt ett annat håll. Men intresset för bilar och bilars design bestod. Från början med en fascination för Citroën – ”den enda intelligenta bilen” – men när fransmännen gradvis övergav sitt karakteristiska formspråk blev Hans Ehrich lika gradvis besviken. Tomrummet kom att fyllas av Audi. Framför allt, och som för så många andra Audifantaster, grundlades intresset när Audi quattro tog världen med storm. Så småningom började han fundera på att köpa en Audi TT.
Sveriges Nationalmuseum har införlivat flera av A&E Designs produkter i sina samlingar.
Framför sin Audi TT RS i garaget med den egna nummerskylten Disarm med ett fredstecken.
Sveriges Nationalmuseum har införlivat flera av A&E Designs produkter i sina samlingar.
Framför sin Audi TT RS i garaget med den egna nummerskylten Disarm med ett fredstecken.
När blev du fascinerad av Audi TT-serien?
”När de visade konceptbilen Audi TT blev jag och många andra väldigt förtjusta. Det gick några år och sedan fanns den. Jag åkte för att titta på den, men då blev jag verkligen gruvligt besviken. Den var så liten! Formen var perfekt, men jag gillade inte formatet. Jag tappade omedelbart lusten."
“Nästan 300 hästkrafter – det var inte många som matchade det. Jag var nästan lite skärrad: 0 till 100 på 4,5 sekunder!”
Vad var det som fick dig att ändra dig?
”Walter de Silva började på Audi och efter några år kom en andra generation Audi TT. Den tilltalade mig något oerhört. Den hade blivit lite mer fullvuxen. Han lyckades förvalta formspråket väldigt bra från den första generationen. Och när den väl kom som roadster föll jag pladask. Och plötsligt lanserade de en specialmodell, TT S. Nästan 300 hästkrafter – det var inte många som matchade det. Jag var nästan lite skärrad: 0 till 100 på 4,5 sekunder!”
Så en TT S fick det bli. Men sedan, nästan som för att retas, släppte Audi nyheten att det skulle komma en ännu vassare modell: TT RS.
”De hörde av sig från Audi och undrade om jag inte ville provköra TT RS på bana. Och det är klart jag ville det. Men den var lite för understyrd i och med att den hade större vikt på framhjulen. Alla TT har ju tvärställd motor framför framaxeln, så den extra cylindern märks ganska mycket. Dessutom var jag så nöjd med min TT S.”
Men till slut föll han till föga. Droppen var när den andra generationens TT RS presenterades 2016 med en motor nästan helt i aluminium.
”Det var en ganska markant viktbesparing. Man gjorde till och med oljetråget i magnesium för att spara några hekto. Dessutom hade den 400 hästkrafter!”
“Den är nästan för perfekt. Snabbare än de flesta bilar över huvud taget. Men ändå så förlåtande.”
Hur känns den att köra?
”Den är makalös. Jag är av den uppfattningen att avancerad bilkörning kan man egentligen bara praktisera på backiga och kurviga vägar. Och där går den inte att jämföra med något annat. Den är nästan för perfekt. Snabbare än de flesta bilar över huvud taget. Men ändå så förlåtande. Man kan göra körfel i en TT RS som skulle kunna kosta dig livhanken i en annan bil.”
Var kör du den?
”Jag har ett hus i Skåne och dit kör jag den varje år i vilket fall som helst. Och när jag väl är där är det inte så långt till Berlin, där jag har en lägenhet.”
Finns det någon körsträcka där din TT RS kommer till sin rätt extra mycket?
"En sak jag har börjat uppskatta mer och mer när jag kör ner till Skåne är den gamla Riksettansträckningen. Den finns ju kvar och är i mycket fint skick och ganska glest med trafik.”
