Rikard Wildare ”har pillat isär allt han äger” så länge han kan minnas. Den 46-årige innovatören har alltid gillat allt som har med teknik att göra. Resan med att elektrifiera diverse fordon började med radiostyrda bilar. Men snart skulle han ge sig på även större fordon.För många år sedan ägde han en amerikansk pickup från 1970-talet, en Chevrolet El Camino. Först tjusades han av V8:ans muller, men snart insåg han att förbränningsmotorn var förbluffade energiineffektiv.

Tanken på att själv elektrifiera en bil började växa, och snart fastnade han för en liten och söt Fiat 500 från sent 1973. Bilen stod färdig 2012 och med sin räckvidd på ungefär 50 kilometer tjänar den fortfarande som sommarbil för kortare utflykter. 

Eftersom Rikard tillbringat både barndomens och vuxenlivets somrar ute i de norra delarna av Stockholms skärgård började han snart snegla på hur man kan elektrifiera även båtar. 2010 bestämde han sig för att bygga sin första elektrifierade båt. 

Men då var batteritekniken inte så utvecklad och de batterilösningar som fanns att köpa var väldigt dyra. Så det blev en hybriddrivlina, alltså både förbränningsmotor och batteridrift, i en snipa. Drivlinan var så pass unik att den ­patenterades. Därefter följde ytterligare en hybridbåt och ett antal elektrifierade bärplansbrädor innan det var dags för det stora hjärteprojektet. 

”Jag har alltid tyckt om Petterssonbåtar. Båtarna, som ritades i början av 1900-talet av Carl Gustaf Pettersson, är vackra och skrovet helt makalöst effektivt. De var redan från början skapade för att kunna fungera med motorer som utvecklade få hästkrafter.”

Drivlinan och batteripacket byggdes samtidigt som sökandet efter lämplig båt pågick. En av nyckelkomponenterna blev ett batteripack från en Audi e-tron som bara hade hunnit gå 1 500 mil innan den efter en krock hamnade på en bilskrot i Norge.

”Batteriet var ju i princip oanvänt och dessutom passar Audis batterilösning perfekt i den konstruktion jag tagit fram.”

När Rikard väl hittade den nästan 100 år gamla båten påbörjades arbetet i verkstaden vid sommarstugan på ön Söderöra. Här, på den idylliska ön som bland annat tjänat som inspelningsplats för Vi på Saltkråkan har han tagit båtbranschen framåt genom att också blicka bakåt. Konverteringen har mötts av stor nyfikenhet.

”Det finns alltid några som har åsikter om vad man 'får' göra med en klassisk träbåt. Men för mig är det hållbarhet på riktigt att återbruka en 100 år gammal båt och åka runt utan några som helst lokala utsläpp.”

Elektrifiering av diverse fordon har länge varit Rikards hobby vid sidan av arbetet som it-konsult, men till slut blev även hobbyn ett jobb och Rikard arbetar i dag deltid med avancerad batteriteknik på Enköpingsbaserade APR, ett företag som Rikard kommit i kontakt med genom sina olika projekt.

Även vid sidan av Elektra och Rikards innovationer händer det spännande saker när det gäller elektrifierade fritidsbåtar. Men branschen ligger ändå långt, långt efter bilindustrin.

”Det finns två huvudskäl till att det går långsammare med båtar. Det ena är faktiskt just farten. Många som har båt gillar att köra fort och långt, och då är batteridrift inte optimalt på grund av energidensiteten i dagens batterier. Det andra är att det går åt fruktansvärt mycket energi för att föra en båt framåt. Det finns ju inga nedförsbackar i havet. Allt detta kommer att lösas i takt med att utvecklingen går framåt, men för mig är själva resan målet, så sex knop känns helt rimligt.”